Våren 2005 reste Berndt på tjänsteresa till
Ulaanbaatar i Mongoliet, för att bevaka presidentvalet. Därifrån kom rapporter om stadens restaurangutbud. En uppdatering kommer att göras i juni 2008 men så länge bjuder vi på en odysée i det mongoliska mat- och dryckeslivet.
2005-05-08... jaha... så var ens tjänster efterfrågade i den mongoliska huvudstaden Ulaanbaatar... resan går över Moskva, Jekaterinenburg, Novosibirsk, Krasnojarsk, Irkutsk, Ulaan Udee och den 15:e är jag framme i stäppmetropolen Ulaanbaatar... Där det för övrigt är 16 grader varmt och solsken idag... för två veckors sedan drog en grym sandstorm fram genom staden...
Bayartai (som det heter på khalk-mongol)
2005-05-15... sa var man framme i Ulaanbaatar efter 5 dagar på Transibiriska järnvägen. Duschen på hotellet kändes verkligen skön efter några dagar i en svettig tågkupé. Ulaanbaatar är kallt och våren är sen i år. Minusgrader fortfarande på nätterna säger mina mongoliska vänner.
2005-05-17... En hektisk utekväll i metropolen Ulaanbaatar som startade på Modern Nomads med käk och öl. Ölen tog dock slut, så vi drog vidare till Century Club och trakterades där med mer öl och någon mongolisk vodka eller så... På ställets TV visades firandet av Mongoliets seger i Andra Världskriget. Ledarna och de gamla veteranerna hade samlats på söndagskvällen vid segermonumentet strax söder om Ulaanbaatar... Från väggen stirrade Stalin och Lenin ner på oss. Någonstans i folkmassan på väggens bild fanns oxå Ho Chi-Minh.
Vi kände oss redo for något mer kosmopolitiskt och avslutade kvällen på ett ställe som ståtade med skylten Irish Pub... Det enda irländska därinne var min mongoliske kompis Guinness T-shirt...
"-Har ni Guinness?" frågade jag servitrisen. Som gav mig en frågande blick innan hon svarade:
"-Djingis, visst har vi det!"
När allt kommer omkring, låter inte Guinness och Djingis ganska likt!! Eller hade vi fått några för mycket under den mongolisk/svenska kulturkampens svåraste stunder?
2005-05-18... Kan man begära något mer? Att i en kosmopolitisk skön förening sätta ihop det genuint tyska och det lika genuint mongoliska… Vad händer då? Jo man dricker öl ur stora stånkor på ett inneställe i Ulaanbaatar som heter Khaanbrau. Hela härligheten består av en megastor ger, där det serveras mongolisk öl (Khaanbrau) enligt tyskt recept. Stämningen var hög. En ryss och en mongol råkade in i ett slags halvallvarlig brottningsmatch och lyckades få ner en hel del av inredningen i tumultet. Men den storvuxne och godmodige utkastaren inte kastade han någon inte. Nej enligt min mongoliske ciceron är hans främsta funktion att kasta in folk. Man säljer ju öl och sprit och då är det ju naturligt att folk blir upprymda och lite för glada ibland... Stället stod i alla fall kvar då vi lämnade det för den här gången...
... och om ni inte visste det så är en GER en genuint mongolisk uppfinning, i och för sig samma sak som en jurta, men säg aldrig det till en mongol om ni inte vill ha en ovän för livet...
2005-05-19... Gårdagskvällen tillbringades på Djingis Restaurang i Ulaanbaatar. Den ligger vackert belägen alldeles invid den pulserande trafiken på Baga Toiruu. La förresten märke till att vänster bakdörr inte går att öppna på taxibilarna i Ulaanbaatar. Min mongoliske ciceron kommenterade saken med att det i alla fall var alldeles för farligt att gå ut på den sidan...
... Inne på Djingis blev det mongolisk buffé. Eller skulle ha blivit... Jag är ledsen att behöva rapportera, men den enda riktigt genuina mongoliska buffen jag träffat på har degenererat ytterligare. Nu gick det att få kimchi (koreansk nationalrätt) och sushi i buffen. Skrämmande... Var ska detta sluta? Kommer det att ligga en vidrig och ultrasvettig BigMac där en dag och grina mig i ansiktet? Vilken grym värld... *suckar tungt*
... Men de hade i alla fall Djingiis utmärkta öl tillverkat i Mongoliet. Traditionell mongolisk strupsång höll de också på med. Samt en kvintett på traditionella mongoliska instrument. Mycket stämningsfullt. Innan ett gäng kulturmarodörer bröt in och började sjunga Happy Birthday och dricka champagne...
... Kulturskymningen tilltog. Karaoke utbröt. Jag suckade ännu tyngre och lät mina ögon vila på ännu en kulturanomali. Däruppe, ovanpå buffen stod en grön trädgardstomte med en himla stor lykta i ena näven... Madre de los Dios... Eller som min mongoliske kollega sa filosofiskt tillade: Cakhbaii sain (kan så vara)...
2005-05-20... Läste ett inlägg i Mongol Messenger igår som berörde vad gästerna serverades på BQ:s mongoliska buffé i Ulaanbaatar. Det visade sig vara än mer omongoliskt än det som gästerna mötte på Djingis restaurant...
... Artikelförfattaren torgförde dock en helt annan och rimligen väldigt intressant teori om varför det mongoliska buffébordet tycks utvecklas som det gör.
... Mongolerna har nog varit ganska närsynt navelskådande fram till nu och egentligen inte funderat så mycket på sitt förflutna, utan varit förlorade i de dagliga vedermödorna. Därför har de ansett att en mongolisk buffé bara ska innehålla det som skulle serveras i en ger någonstans ute på stäppen. Problemet är ju då att kosten inte blir speciellt spännande och VÄLDIGT enahanda. Nämligen KÖTT, KÖTT och åter KÖTT.
... Artikelförfattaren hade dock tänkt till. Då mongolernas imperium blev som störst under Kubilay Khaan omfattade det ju både Korea, Vietnam, Kina, Afghanistan, Pakistan, Persien, Syrien, Irak, större delen av Ryssland och Ukraina och delar av Polen. Japan försökte man ju som bekant erövra då Kamikazen förintade hela deras flotta. För övrigt utlöste detta världens första galopperande inflation eftersom båtbyggena finansierats genom omfattande tryckning av nya papperssedlar.
... Så om man nu skulle hitta maträtter från dessa länder i den mongoliska buffen så är ju det bara naturligt. Man har ju bara varit för inskränkt i sin definition av vad som ar mongoliskt...
... Fast egentligen är det konstigaste med den mongoliska buffén, att man inte blir erbjuden airag, den fermenterade stomjölken, med en alkoholstyrka på 6-7 procent (smakar som tunn filmjölk om den är bra, som ett dåligt städat stall luktar om den är dålig). Fast det kanske man ska vara glad för. Frågade en mongol lite försiktigt igår nar säsongen for airagen börjar. Inte förrän i slutet på juni sa han. Jag drog en lång suck av lättnad. Jag hinner nog ut ur landet innan dess...
2005-05-21... Den vilda Odyssen genom Ulaanbaatars nöjesliv går vidare. Igår besöktes att kinesiskt etablissemang. Här var maten som den brukar vara på kinesiska restauranger. Anpassad till miljön och omständigheterna. Kinamat på mongoliska, med allt vad det innebär, smakade dock okej eftersom jag tog det starkaste de hade att erbjuda. Vilket var något slags kyckling med något slags feferonis. Att dricka: en Djingis av senaste modell, rykande färsk från bryggeriet.
... Senare på nattkröken hamnade vi på en nattklubb eller disko. Eller vad man nu vill kalla det i Bayanzurkh distriktet. Här gick det vilt till... Vid något tillfälle under festligheterna kände vi en stark bensinlukt. Med hjälp av vår ETK (Extra Terrorist Känslighet) kom vi genast upp med teorier om Molotovcocktails (består av en flaska med bensin och istoppad trasa, trasan är stubinen och bensinen och flaskan ar bomben) och olika personer skylda av underliga sjalar. Då vi fyllda av oro påtalade detta för ställets ledning, såg mannen på oss och fräste något om ett uppträdande med eldslukare. Vi hade på något sätt missat denna begivenhet. Sedan tog ställets lager av Djingis slut (ungefär det värsta som kan hända i Mongoliet) och en torrperiod inleddes. Vi klarade oss dock igenom och en räddande ängel i form av en servitris dök upp bärande på fem stånkor Djingis.
... Provsmakningen började. Många vid vårat bord såg misstänksamma ut. Då jag såg vad våra bordsgrannar drack kände jag igen smaken. De hade försökt lura oss med Urga. Ett inte alls lika ädelt öl. Förgrymmade gjorde vi oss beredda att gå till angrepp...
... Ledningen var dock snabbare. Kineserna vid bordet bredvid hade haft med sig egen öl in på stället. Resolut kastades dessa mänsklighetens avskum ut från detta ädla etablissemang... Vilket tilltag! Man blir ju upprörd. Jag försäkrade att något sådant aldrig skulle kunna hända i Sverige. En av mina mongoliska vänner tittade leende på mig och undrade vad de där svenskarna då gjort som varit ute och letat i något buskage då vi varit på lokal i Sverige... Han hade tyckt att det var underligt att så många hittade spritflaskor där. Något slags bytessystem kanske...
... Sedan drack vi mer vodka och fusk-Djingis. Någon hade fått en dotter och detta måste ju firas, eftersom nu väntade dagar av ökat ansvarstagande. Då natten gled vidare mot gryningnens obevekliga och smärtsamma ljusfenomen, nickade vi andra instämmande...
... Hem kom vi, eller i alla fall jag eftersom jag kände igen sängen nu på morgonkvisten...
2005-05-24... På Millie's Cafe i Ulaanbaatar kan man förutom en hel del olika och välsmakande kaffe oxå få i sig ett par välsmakande Burritos. Priset för att äta fel saker i fel världsdel är dock högt. Har dock käkat på kinesisk restaurang i Mexico City. Oxå det en märklig upplevelse. Kinesisk mat med en lätt mexikansk touche. Fast märkligast av allt var nog teet. Gick egentligen in på den där restaurangen för att få ordentligt te. Är det något som mexikaner är rudis på så är det te och kaffe. Där har de tyvärr lärt sig av amerikanerna. I alla fall serverades jag jasminte på den har restaurangen. Jasminte som smakade diskvatten. Och det berodde inte på att restaurangens ägare serverade mig direkt ur diskhon, utan att det är den här typen av te som den mexikanske kunden ville ha. Jag fick jaga som en galning innan jag hittade ett ställe där de serverade "caffe con leche". En man dök upp vid sitt bord utrustad med två kaffekannor. I den ena hade han espresso och i den andra varm mjölk. Han hällde i en laddning espresso. Jag övertygade honom om att hälla i en full sats till. Och en till. Han himlade med ögonen och mumlade något om "el gringo loco". Det fanns dock inget sätt att hindra honom från att hälla i den varma mjölken. Men detta är den enda anständiga kopp kaffe jag druckit i Mexico...
... Här i Mongoliet är det inte mycket bättre beställt med kaffedrickandet. I Ulaanbaatar har man dock två stallen att gå till. Nämnda Millie's och Helmut Sacher's Cafe på Baga Toiruu. på sommaren är det riktigt trevligt att ta en kopp starkt kaffe, espresso eller cappuccino där, vilket många gör. Företrädesvis olika turister men oxå en och annan mongol som utvecklat sina smaklökar.
... Mongoliskt te förresten, är ju värt en egen liten avdelning. Det består av något slags oidentifierbara växtdelar och vatten, salt och mjölk. Drickbart, men ingen höjdare. Men vad gör man i väntan på att airagsäsongen ska dra igång. Såg förresten första skålen airag i helgen. Så snart är det nog slut för min för tillfället välmående mage. Men det var kul så länge det varade... Bayartai
2005-05-26... Krogrundorna i Ulaanbaatars vilda nattliv rullar vidare... Det var någon svensk som vid något tillfälle gjorde sig rolig över vad man kunde hitta på i en håla som Ulaanbaatar. Eftersom staden har mer än en miljon invånare så finns det en hel del att hitta på här. Det är alltid drag någonstans.
... Sedan sist har jag nu testat Food Court. Som serverade god soppa på Kimchi och någon slags kyckling. Huvudrätten bestod av ett slags panerad kycklingfile som inte riktigt nådde upp till soppans höjder. Överhuvudtaget är mongoler duktiga på att laga goda soppor. Värre var det med ölen. Efter en öl meddelade den leende servitrisen att ölen var slut... Så vi fick gå vidare. Landade i något slags pub. Killen vid öltunnan sa att tyvärr hade ölen tagit slut. Mystifistiskt hade nog Tiger sagt.
... Sedan går striden mellan matrecensenterna i UB Post och Mongol Messenger vidare. Den nuvarande konflikten gäller den nyöppnade BD:s Mongolian Barberque. UB Posts recensent klagade på att det var dåligt med grönsaker. Mongol Messengers recensent kontrade med att ifragasätta vad snubben på UB Post egentligen visste om mongolisk mat. Grönsaker är ju inte direkt prioriterade i det mongoliska köket. Drar mig till minnes hur mongoler brukar betrakta skaldjur, ungefär som om man bjuder en svensk på friterade skalbaggar.
... Det intressanta med BD:s Mongolian Barberque är att det är ett amerikanskt franchisingföretag. Så på nedervåningen serveras den vanliga amerikanska dyngan. Recensenten i Mongol Messenger gillade servicen som enligt honom berodde på att personalen tränats av amerikansk expertis. Funderar på att göra ett besök. Kanske värt ett en antropologisk studie av hur två kulturer möts.
... Sedan har jag besökt ytterligare en av Modern Nomads inrättningar i Ulaanbaatar. Den har gången blev det små brödbitar med leverpastej till förrätt. Och den mytiskt klingande nationalrätten Khuruu, ett slags friterade dumplings. Mycket goda, om än något feta och oerhört mättande. Allting sköljdes ner med ett antal Djingiis halvlitersöl och 50 gram vodka. Tja vad ska man säga? Inte illa.
... Ute i den lite kyliga Ulaanbaatar-natten gick vi förbi "The Irish House". Men det såg sorgligt stängt ut. Undrar om de har skaffat Guinness sedan sist?
... Bayartai som mongolerna säger då de går.
2005-05-28... Så hade vi äntligen besökt det välomskrivna BD:s Mongolian Barberque i Ulaanbaatar. Blev nog egentligen glatt överraskad. Bra mat, snitsiga lokaler och effektiv personal.
... Fast skribenten från UB Post har onekligen en poäng. Hur mongolisk är egentligen den koreanska nationalrätten Kimchi? Och hur mongolisk är japansk terayaki-sås? Skribenten ifråga tänkte lite fritt och kom fram till att Djingis Khans mongoliska imperium under sin största utsträckning oxå omfattade Korea. Men Japan ingick aldrig i Mongolväldet så resonemanget håller inte riktigt.
... Stället får klart godkänt. Min mongoliske kollega var oxå väldigt nöjd. Han hittade bara en sak att klaga på, musiken. Det skulle ha varit mongolisk traditionell musik, med strupsång och hästfiol. Då hade det blivit toppbetyg.
... På våningen under BD:s öppnade denna kväll Detroit American Bar. Gratis öl så länge lagret räckte. Det blev nu inte så länge... Min mongoliske kollega blev arg på bartendern och anklagade honom för att kränga dålig sprit... Efter en lång palaver blev vi kompenserade med en finare vodka men först efter att vi uppviglat de andra gästerna genom att bjuda dem att smaka på den dåliga spriten. Ägaren till stället var tvungen att hålla god min, det var ju öppningskvällen.
... En stund senare slank jag in på toaletten. Man får nästan något religiöst i blicken då man går in på en nybyggd toalett nuförtiden. Ny, ren och fungerande vattenklosett. Mmm... Jag kan ju nämna att majoriteten av mongoliska toaletter är ganska snaskiga och dåligt fungerande. Och då menar jag inte de på landsbygden, vilka utgörs av en liten byggnad över ett hål i backen...
... Drar mig till minnes en morgon efter en hård Naadam fest i Bulgan, då jag tvingades att gå på ett sådant där ställe... URK!
... Vi kanske borde inrätta en ny helgdag. Toalettstolens dag. Fast vänner till mig, med fanatiskt miljöintresse försäkrar mig om att vattenklosettens dagar snart är räknade. Hade något med gödsel att göra...
... Imorgon lämnar jag mongolmetropolen för denna gången. Får se vad vi hittar på ikväll. Vilken bar vi kommer att välta då... Mongoler är hemskt bra på avskedsfester. Med betoning på HEMSKT...
Copyright: Berndt Brikell
Chinggis, Djingis, Genghis. Kärt barn har många namn. För oss 60-talister från Sverige är väl Chinggis Khaan främst känd från två sånger, dels det tyska bidraget till Eurovisionsschlagern, som senare sjöngs in på svenska... "Han, hojtar, dom hojtar, alla hojtar." En oförglömlig musikalisk upplevelse för den som då var i typ 10-årsåldern. Sen har vi ju Härjarevisan av Hasse Alfredsson från det gamla Lundspexet. Den om den vilde mongolen vars gren det spritter i och vars text jag en gång kunde utantill. Det var för övrigt på den tiden inte ens en mongol skulle kunnat ifrågasätta min förmåga att inmundiga alkoholhaltiga drycker. De hade säkert utnämnt mig till hedersmongol direkt, precis som Hertig Larsson på sin tid. (Hertig Larsson var svensk missionär och handelsman före kommunismen och adlades av Bogd Kahn.)
Före Chinggis var hunner och turkar. Dessa spred sig från den mongoliska platån ner genom Asien och till Europa. Attila var t ex ättling till de mongoliska hunnerna. 1206 grundade Temujin det mongoliska imperiet och tog sig titeln Chinggis Khaan. Han var trött på stambråk och lät döda ledarna för olika klaner och inlemmade deras medlemmar i sin egen stam. Han döpte den nya nationen till Yeke Mongol Ulus (Den stora mongolnationen). Med en nation bestående av 1 miljon medlemmar och en armé med ca 10 000 man erövrade sedan Chinggis Khaan rike efter rike, krossade erkänt duktiga arméer och lade hundratals miljoner av människor under sig. Till dem som kapitulerade erbjöd han livet, religionsfrihet, skydd, lägre skatter och möjlighet att försörja sig. Hans lagar utgick från pragmatism snarare än religion eller ideologi och attraherade många att ansluta sig till den Stora Mongoliska Nationen. Man kan till och med säga att Chinggis Khaan var den som etablerade diplomatisk immunitet genom att han lagstiftade att varje ambassadör skulle utgöra en egen fredsenklav. Något ovanligt i en tid där ambassadörer ofta användes som gisslan och man gärna skickade deras huvuden i paket till fiendenationen. Till slut sträckte sig Chinggis rike från Korea i öster till Ungern i väster, från Ryssland i norr till Indien i söder.
